Istället för tvång

Jag skulle skriva något helt annat, i ett helt annat dokument, men så insåg jag att jag saknade den här platsen. Det är så sporadiskt skrivet här så frågan är om det ens får kallas plats. Men i verkligheten finns ju också sådana platser, som besöks av så få människor att ingen vet hur platsen egentligen ser ut. På Spotify finns en funktion där du kan välja att lyssna på musik som ingen annan lyssnat på. Det är svindlande på något sätt. Och ändå inte, Spotify är långt ifrån universum utan slut. Hur stort internet är har jag ingen aning om.

Min pappas skrivbord har tillhört en av våra mest dramatiska statsministrar. Det skulle kastas bort för att det var för stort och stod ivägen på nordiska museet. På hemliga vägar och med god vilja kom till till en av denne statsministers stora beundrare. Där sitter jag nu. En blank mahognyskiva med krackelerar lack, bänkskivan är över två meter och allt som allt skulle kan kunna sitta 14 personer runt bordet.

Men jag är bara en. Lutar armbågen mot tangentbordet. Mitt barns mormor är ute i regnet för att mitt barn ska få sova och jag ska få jobba. Jag vet att hon hjälper mig till det yttersta och att den här situationen gör nästan ondare i henne än i mig.

Vem vill se sin dotter överge sitt eget liv för att ta skit, fula ord, bli inpressad i hörn och börja svamla bortförklaringar som alla tror på för att de är snälla.

Vem vill behöva se sin dotter lämna en lägenhet med enbart det som får plats på en barnvagn, handla den nödvändigaste maten på Ica och checka in på skyddat boende där man har fyra väggar och en dusch med Neutral schampo.

Det som är frihet för mig ser nog inte ut som den frihet ni andra tänker er.

Men friheten från våld, den ser ut så. Då spelar inget annat någon roll. Att sova utan att vara rädd betyder allt.