jag gick

Jag bor inte längre här. 

Sitter hemma hos föräldrar med hela rummet fyllt av mina kläder i drivor. De ska sorteras, rensas ur. Bara det jag behöver och använder ska följa med. Det är meningen att jag inte ska släpa på så mycket bagage. Resa lite lättare genom den kommande tiden.

 

Bodde där på berget tills allt trasade sönder. Vi trasade sönder det. Till slut efter så många nätter och tunnelbanefärder och samtal gick det inte längre. Jag gav min allra sista energi för att få gå med lätt hjärta. Det gjorde mig trasigare än någonsin. Att mötas igen har varit som att träffa en sten. Varenda sms jag skickar möts av uppdateringar och ett kort ”kram”. Jag vill inte höra något sådant. Jag vill att du ska vara allt det där jag alltid behövde men som du aldrig var. ”Det känns som att det var ett år sen vi sågs” tyckte du när det hade gått en månad. För mig var det en månad som hade gjort ont. Men det blev en möjlighet för mig att se ditt liv utifrån. Så lever du. Så fort försvann jag. Ibland tänker jag: ”så lite var jag värd”. 

Så mycket gav jag för att göra mig fri.