Epilog eller kanske är det prolog

av jagborhär

Det är pansar runtomkring hon som var jag sommaren 2017.

Men det går att nå fram till henne där hon sitter, ensam på ett bageri en solig eftermiddag i Köpenhamn och bara sitta bredvid.

Man kan absolut inte säga att något är fel, att hon borde lämna honom, att det här är absurt.

Men det går att sitta bredvid, det går att säga att vad bra att du äter en macka, jag tror att jag tar en macka tillsammans med dig.

Det går att säga att det var ju bra att du gick hit och tog en macka istället för att vara kvar.

Det är allt det andra kvar, det som kommer sen, att ta hand om henne som blir så utskälld och skammad för att hon lämnade sällskapet och gick, det är det som är kvar.