En helt vanlig torsdag

av jagborhär

En katt tassar in i sovrummet och smyger över mina ben för att sträcka ut sina ben över det blårutiga flanelltäcket. Han trampar fram och tillbaka och kurrar medan han boar in sig mellan det lilla barnets ben för att sedan majestätiskt kliva rakt över min mage och välja en serietidning att ligga på. Missnöjt tittar han på mig som inte klappar honom utan sitter med en telefon. Jag tänker att djur märker lika väl som barn hur telefonen upptar ens uppmärksamhet.

Det lilla barnet var så trött idag, och jag med. Vi kom till förskolan i för korta byxor och väl där var en sko borta. Hade redan utnämnt mig själv till den sämsta mamman men borde väntat tills vi fick leka upp ett par för små skor och jag fick lämna ett gråtande barn i famnen på en snäll pedagog. På andra sidan dagen berättade hon att allt gått bra och skrattade bara åt mig när jag sa hur kass jag känt mig.

Vi äter middag i hans våningssäng där en bräda är bord och ett batteridrivet blockljus är belysning och man kan få en kudde också. Vi spelar Zelda och jag ringer till bilhandlaren min bror ringer till mig och D ringer men jag ringer upp sen men så här mycket pratar jag aldrig i telefon men sen går det dåligt i Zelda också, vi måste hitta en varmare jacka. Vi ska precis sluta spela mario när min granne och hennes barnbarn ringer på och jag öppnar i pyjamas och säger åt dem att vänta, att vi ska bara gå i mål och min 78-åriga granne ser ut att vilja vara med men frågar bara förvånat om jag spelar också. Sen går vi upp på vinden, ut, rejsar, lekar, bygger, går hem och mitt barn är så trött, och han säger lite argt att nu skulle jag faktiskt kunna somna mamma och jag säger vad skönt och lägger mig bredvid och läser senaste numret av bamse som landat i brevlådan idag.